Veckans outfit: Konferensfyllot Örjan

...modifierar sin outfit till oigenkännlighet under loppet av de 24 timmar företagets konferensresa med finlandsbåten tar. Nät han går ombord bär han korrekt en blå kavaj, kakichinos, vit skjorta och slips, allting väl tvättat och struket inför resan. När de obligatoriska sex timmarna i konferensrummet är avklarade är det dags att lossa på slipsen och knäppa upp första knappen på skjortan. Företaget bjuder nämligen på räkfrossa, där också öl och vin ingår.
Räkfrossa är benämningen på en av de vidrigaste företeelserna i våran kultur. Det är också ett intressant ord då det beskriver både beteendet och det efterkommande sjukdomstillståndet. De som deltar i räkfrossan har ett enda mål i sikte: att äta så mycket som möjligt. Buffén är nämligen ganska dyr, särskilt om man tar tillägget som ger en obegränsad påfyllning av fatöl och husets vin, något som är svårt att motstå. Målet är att äta så mycket att man tjänar in priset på buffén dvs att äta räkor till ett högre pris än vad middagen kostade. Det är drömmen, att lura systemet. Det är nästan omöjligt då inköpspriset på räkor för en restaurang är långt lägre per kilo än det på räkorna i affären, men det är en av de få drömmar de arma själarna har fått ha ifred från klåfingriga föräldrar, arbetsförmedlare och chefer. Örjan har inte betalat för räkfrossan men drivs av viljan att få ut så mycket som möjligt av sin arbetsgivares pengar. Han äter så att pannan, näsryggen och överläppen täcks av små svettpärlor som vibrerar när han rör sig men vägrar rinna av. Räkor, majonnäs, skagenröra, ägg och chokladmousse blandas i en röra på tallriken och skyfflas ner. Skit i om det är snyggt upplagt, det är mörkt dit det kommer. Kavajen åker nu av.
När middagen är över har medelstora svettfläckar samlats under armarna och på ryggen och Örjan knäpper upp ytterligare en knapp. Nu tar räkfrossans andra fas vid. Sjukdomstillståndet när man ligger med uppsvälld mage i sin hytt. Stora mängder saltlake, majonnäs, vitt bröd och öl får tarmfloran att blomma men kroppen visar sig vara pollenallergisk. Med kladdiga händer som luktar av räkor och tvål från den offentliga toaletten där man försökt tvätta dem, stryker man den forsande svetten ur pannan och känner att luggen är tjock av räkspad. Saltlaken ligger som en hinna över tungan, man vill dricka men orkar inte resa sig. Det känns om en räka ligger och kliar en i svalget. Skammen kommer och det känns som om alla världens svältande barn tittar anklagande på en. Örjan lindrar frossan med tax free-whisky, kavlar upp skjortärmarna och går för att dansa.
Han tar ytterligare några några öl i baren, bjuder Ann-Sofie i receptionen på en irish coffee , sätter sig väldigt nära och sluddrar högljutt och osammanhängande saliv i hennes öra. Ann-Sofie försvinner och Örjan slår ner som en bomb på dansgolvet. Han gillar att ”gnussa” när han dansar. Det gör inte hans danspartner, chefens sekreterare. Örjan förklarar frispråkigt vad han tycker om såna som inte vill gnussa med honom. Han blir lämnad villrådig med en ömmande kind. Janne dyker upp och räddar kvällen. De knyter slipsarna om pannan och dansar en vild och krigisk dans. Örjan märker inte när Janne försvinner. Hans outfit når sin sista nivå, slipsen i pannan och svettig uppknäppt skjorta med ölfläckar.
Imorgon väntar en väldigt ordfattig bussresa hem till Borås