Jag gjorde en karikatyr av Carl Jan Granqvist för att ha i min portfolie. Den blev väl inte sådär jättebra men man ser vem det är i alla fall.
Carl Jan är en fascinerande figur. Jag såg på TV när han visade upp en specialgjord ostrongaffel med tillhörande etui som han alltid bar med sig. Det var inte ostrongaffeln i sig som var intressant utan sättet han talade om den, "man vet ju aldrig när det vankas ostron". Jo, jag vet. Man tror att man bara ska ner till busshållplatsen men det ena leder till det andra och så sitter man där, med en oplanerad ostronsupé och tänker "fan, inte nu igen! nu skulle jag haft min ostrongaffel!". Hatar när det händer.
Det är nog hans till synes helt okomplicerade inställning till lyx som gör honom så populär. Folk älskar glamour och att skvätta champagne på Stureplan är inte glamouröst. Idag är den sanna lyxen att sitta på ett sörmländskt gods i en gustaviansk stol med originalfärg, äta vällagad husmanskost av naturliga råvaror och dricka ur Orreforsglas utan att behöva vara livrädd för att de ska välta och gå sönder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar