Äkta nakenchock

Nakenchock är ett fantastiskt uttryck. Ordets popularitet bottnar nog i släktskapet med ord som kavallerichock och granatchock. När man ser löpsedlar med budskap som ”Nakenchock i melodifestivalen”, vill man hemskt gärna att det inte ska vara något så banalt som att Lena Ph visat vaden. Om tidningen utlovar nakenchock får de leverera en sådan. För ett lösnummerpris på 12 kronor vill man ha något att prata om i kafferummet.
Man vill att ett preussiskt husarregemente, endast iklädda knävelborrar och läderstövlar, sporrat sina ystra springare i anfall mot globen och tappert huggit ned alla i green room som inte bett om nåd. Man vill se kaotiska bilder, där en chockad Christer Björkman i blåljusens sken sitter insvept i en filt och vaggandes fram och tillbaka, monotont mumlar ”så...mycket...hud...”. Man vill att de överlevande ska drabbas av posttraumatisk stress. Att den blekrosa färgen hos en kallrökt lax ska få minnena att komma tillbaka så att de faller ihop i fosterställning i fiskdisken på Ica. Man vill helt enkelt att verkligheten ska leva upp till det fantasieggande namnet.