Hästar verkar vid första anblicken vara graciösa djur. När man på håll ser dem gallopera med vinden i manen ser de ut som klyschiga, hårt photoshopade affischer, som rör sig. När de sedan kommer fram till stängslet för att få ett äpple av lilla Elin 6 år och suger in hennes hela arm upp till axeln i munnen, likt en damsugare som fått tag på en gardin, bryts illusionen. Då är de ungefär lika graciösa som en lätt överviktig 57-årig man i snowjoggings och bulanmössa som står och rotar bland lågpris-dvd:erna på Rusta. Därför har jag ritat en häst...Ja, och så en blå tjockis i rustning med två fåglar förstås, men det kräver ingen förklaring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar