Veckans outfit: Midsommarvärden Mats

...är helt dedikerad till traditionellt midsommarfirande. Midsommarfirande av den typ man hittar bortanför de stora turistmålen. Mats bor i en av de många byar som är så små och oansenliga att endast dess invånare har hört talas om dem. Varje by av med självrespekt har ett eget midsommarfirande. Det sker vanligtvis vid hembygdsgården. Har man ingen hembygdsgård får man nöja sig med byskolan. Har man ingen byskola så har man en nedlagd byskola och det är på allmänningen bakom den som Mats huserar varje midsommar. Man håller hårt på traditionen i byn och är särskilt stolta över den levande dryckeskulturen. När gästerna anländer till firandet är bilarna så lastade med dansk smuggelöl att stötdämparna är i botten och underredet skrapar i backen vid varje potthål i vägen upp till allmänningen, en väg som byalaget har gemensamt ansvar för och således ingen gjort någonting åt sedan 1998.
Mats är satt att leda midsommarfirandet och har därför redan stärkt sig en aning inför prövningen. Rullande gång är knappast något hinder när man dansar prästens lilla kråka. Mats är, liksom de tre man starka spelmanslaget, klädd i bygdens folkdräkt. Det är viktigt att man har alla detaljer rätt. Om någon har fel nyans på något, eller någon persedel som avviker från normen är man paria i byn. Enligt de gamla bystadgarna som bevarats i muntlig tradition sedan 1600-talet skall den som bryter normen ”straffkbolas af trenne redige och på byggden ansedde karlar från skymning intill det solens första strålar visa sig och dagen inträda. Detta skola ske på kyrkbacken inför gud och församlingen på den sjunde dagen efter kyndelsmäss.” Man är naturligtvis moderna människor och har inte praktiserat denna sed sedan 1912 utan nöjer sig med att skära sönder syndarens däck och skjuta efter honom med älgstudsare. Mats folkdräkt syddes av hans mamma för 7 kilo sedan och är såpass tajt numera att den avslöjar en lagom subtil pungsiluett vilket inledningsvis lägger viss sordin på stämningen bland gästerna, men denna övergår sedan i lika stor entusiasm. Majstången reses av bygdens pojklag i fotboll medan spelmännen spelar Äppelbo gånglåt som de lärde sig i kommunala musikskolan under sin tvååriga gymnasieutbildning i Falun på 60-talet. Då brukade deras fiollärare stämma deras fioler. Honom har de olyckligtvis inte träffat sedan dess, men alla härdar ut med god min för utan fiolspel blir det ju ingen midsommar. Sedan tar dansen vid, Mats leder det hela utrustad med en mikrofon från Statoil och en spräck högtalare med så mycket diskant att det ilar i tänderna. Föräldrar som vill dansa små grodorna släpar med sina skräckslagna barn in i ringen. Efter en halvtimme är det hela över och man ger sig av hem för att börja det verkliga firandet.
Följande morgon har en spöklik tystnad lägrat sig över byn. Tre skillsmässoansökningar och en anmälan om misshandel väntar på att lämnas in följande måndag.
Årets höjdpunkt är över.
Det går mot mörkare tider.