fredag 21 oktober 2011

Kraftkarlen

Den makalöse kraftkarlen Karenov lyfter vikter till gryningen. Muskler imponerar på idioter och idioter betalar pengar för att bli imponerade. Alla gillar att kolla på nån som böjer stålrör med sina bara händer. Inte för att nån har nåt behov av böjda stålrör, men att veta att nån ägnar sitt liv åt att uppnå tillräcklig styrka för att kunna böja stålrör enbart för att man ska ha något att kolla på under marknadsdagarna ger en en varm känsla av utvaldhet som får ens existens att framstå som meningsfull och sammanlänkad med övriga universum. När Karenovs nummer når sitt klimax föds i alla gossars hjärtan en dröm om att också bli en kraftkarl med så tajt röv att skinkorna skallrar som kastanjetter när de fiser precis som Karenovs. En dröm som brutalt steglas av en far som bestämt att sonen ska bli ingenjör enligt principen min pappa dödade mina drömmar så det är inte mer än rätt att jag dödar grabbens och för övrigt har vi ju släkt i Grängesberg så det vore ju kanon om grabben kunde få jobb där så vi slapp bo hos moster Greta när vi hälsar på i mellandagarna för hennes hund är så jävla jobbig.
Om detta bryr sig Karenov föga. En man som kan strypa en hamnarbetare med sin bara skinkor behöver inte bry sig om så mycket överhuvudtaget faktiskt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar