Fantasy!!!

Fantasygenren är en stor paradox. Det är en genre där man göra precis vad som helst. Ändå gör nästan alla samma sak. Huvudingredienserna i ett fantasyepos oavsett medium är i allmänhet en blandning av riddare, drakar, troll, alver, orcher, hemliga skatter, magiska svärd samt en person som är utvald att göra nåt åt allt detta genom att ägna sig åt en hel del sunt friluftsliv och korvgrillning vid lägereldar. Sedan finns det naturligtvis ett urval plusmenyer till denna Tolkieninspirerade soppa. Det vanligaste är att lägga till stora mängder blod samt låta de kvinnliga karaktärernas rustningar bestå av stålstringtrosor och stål-bh och kalla det för ”vuxenfantasy”. Då förses dataspelet/filmen/boken med en varningstext om att produkten ”explores mature themes” eller nåt sånt. Frågeställningar som rör huruvida stålraffset verkligen skyddar mot armborst eller om man inte borde få röven full av rost rätt fort om man bar stålstring, anses nämligen vara alltför avancerade för att barn ska få bråka sina små hjärnor med dem. Roströven är ett vuxet tema helt enkelt. Roströven är också ett av fantasygenrens stora problem. Genren är full av saker som man måste acceptera för att kunna ta till sig historierna. Det gäller visserligen alla genrer, men i fantasy rör problemen ofta saker som för storyn är helt ovidkommande. Man frågar sig ofta saker som ”varför har hon enbart stålstring på sig mitt i vintern?” eller ”hur orkar dvärgen bära en yxa stor som en matsalsmöbel för tio?” i onödan. Det är problem som inte skulle behöva vara problem om skaparen inte varit så jävla korkad, lat, gubbsjuk eller vad det nu kan vara som ligger bakom. Mitt problem idag var att jag tycker det är kul att rita rosa gubbar med många armar. Inte särskilt originellt men roligt. Så vem vet, kanske nån på Blizzard ser bilden och ber mig göra karaktärsdesignen till nästa WoW-expansion.