















































































































På senare tid har jag testat att göra några serier i en lite annan genre än jag brukar. Det hela var tänkt att bli som en såpa med fristående avsnitt på typ 5-15 sidor som jag skulle köra som webbserie. Det är en story utan någon direkt början eller slut som i princip kan pågå i all evighet. Nu har jag gjort drygt 40 sidor och är osäker på om jag har nån lust att låta den pågå i all evighet. Jag är osäker på vad jag tycker om den överhuvudtaget men jag tänkte att jag kan lika gärna posta den på nätet så folk kan läsa om dom vill. Jag postade den på smackjeeves som är ett slags forum för webbserier med en schysst blädderfunktion. Blogger har visserligen också en blädderfunktion men envisas med att skala om bilderna så att dom inte går att läsa, så jag postar en länk till serien här istället:
http://josaatteh.smackjeeves.com/comics/1975582/framsida/
(när man kommer in på sidan måste man först kryssa OK i en ruta för att verifiera att man inte får moralpanik av serier med fula ord etc. men det är inte så snuskigt som det låter) .
Under de gångna hösten har jag spenderat den mesta av min lediga tid med att tuscha en lång serie med Läppen Grisen & Moppe. Förra vecka blev den äntligen klar. 144 sidor blev det. Nu är det bara lite små korrigeringar av stavfel och slarv som återstår. Sedan kommer den stora frågan vad jag ska göra med den. Det är alltid lite svårt att värdera något man precis har gjort klart. Om det är bra eller dåligt, om något måste ändras, vilka som kan tänkas vilja läsa osv. Jag kanske borde låta nån mer läsa det och komma med feedback innan jag bestämmer vad jag ska göra med den.
Hur som helst insåg jag att även om jag blivit bättre på att tuscha så har jag blivit rätt rostig på dom andra momenten, som att skissa, färglägga, stava till mustasch osv. under de gångna månaderna. Därför gjorde jag ett fejkat serietidningsomslag inspirerat av Hellboy för att komma igång. Det var trevligt att rita nåt lite mer eskapistiskt, det blir ju inte så ofta. Nästa serieprojekt jag planerar kommer bli ren diskbänksrealism så man får ju passa på.