Påskkärringen Bergtora har en gul klänning grön blus och röd sjal. ”När det är fest ska det vara färgglatt” tycker hon. ”En del häxor klär sig bara i svart det tycker jag är tråkigt. När man ska på fest i helvetet får man faktiskt anstränga sig lite.” Färden till Blåkulla är lång och ganska besvärlig så kläderna måste också vara praktiska, men Bergtora vet att förena funktion med stil. ”När man flyger åker kjolen upp och det kan bli både kallt och pinsamt om man inte har ordentliga underbyxor. Jag kör med kamelhårsmammelucker, både varmt och stilsäkert”. De högklackade läderkängorna är kanske inte de bekvämaste, men eftersom hon flyger till och från festen går de an, ”vill man vara fin får man lida pin” Detta är något hennes farkost nog kan hålla med om. Bergtora följer den gamla traditionen bland häxor att rida på en man till Blåkulla. ”Förr i tiden red man på lite allt möjligt, en ko bakåtfram eller en gubbe eller vad som helst. Det var bara fantasin som satte gränser. Sen blev kvast jättepoppis och visst det är praktiskt men gud så tråkigt. En man ger ju flera valfriheter.” Detta är det fler än Bergtora som tycker för trenden börjar komma tillbaks. ”Det är nog lite på grund av hela vintagetrenden på senare år, man blickar tillbaka och söker kvalitet. Sen har det ju debatterats huruvida det är oetiskt att rida på människor. Jag rider bara på människor som förtjänar att ridas på.” I år rider Bergtora på en samvetslös riskkapitalist i oljebranschen med en stilig kostym från Hugo Boss. Bergtora har valt att skippa det förkläde som häxor annars brukar ha eftersom hon tycker det är onödigt, det är ju ändå smådjävlarna som lagar maten. Trollpipan Bue som börjar leva och berätta ekivoka anekdoter när man röker honom är däremot omistlig både som accessoar och ressällskap, liksom katten Moebius som får åka på Bergtoras huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar